När jag skriver blir allting svart. När jag målar kommer färgerna till mig. Det kan låta enkelt, men för mig handlar måleriet mycket om förståelsen av just färg. Jag har alltid känt mig dragen till det subtila, det som till en början inte är alldeles uppenbart. Därför är färgen i mitt måleri inte helt självklar i sitt uttryck, jag har inget absolut förhållande till den. Inte minst eftersom det koloristiska inslaget, ibland näst intill olovligen, gör anspråk på en absolut närvaro.
Lika viktigt som färgen, eller vad jag ska göra av den, är närvaron av nerv. Det behöver inte nödvändigtvis handla om en absolut rörelse. Det som i det förstone kan te sig stillsamt och harmoniskt kan i högsta grad vara bedrägligt.Tänk er: sorglösa små människor som ligger och lapar sol på en strand. Är det verkligen så, eller rör det sig i själva verket om något helt annat? Själv har jag aldrig trott på antingen eller. Framhåller hellre ett: både och.
Eva Katz Larsson är journalist och skribent med en fil kand i botten från Stockholm och Uppsala universitet. Tidigare har hon även publicerat romanen ”Spöksmockan” på Bonnier/Alba. De senaste åren har en allt mer dominerande del av hennes konstnärskap ägnats åt måleriet. Hon är född och uppvuxen i Stockholm där hon för närvarande har sin ateljé i Vasastan.